Finner inte ord.

Idag skulle jag tagit tåget 16.45 hem mot Borlänge. Men jag beslöt mig för att boka om och åka tidigare. Skönt att slippa komma hem så sent. Jag satte mig på tåget från Ösmo. I Tungelsta fick vi invänta mötande tåg, som vanligt. Men direkt, bara några sekunder efter att vi rullat ut från stationen, bromsar tåget kraftigt och blir stående.
Jag ser vid sidan av tåget hur det ligger en man, iförd nionfärgade arbetskläder, i fosterställning.. Jag förstår mer eller mindre på en gång vad som hänt. Men hoppas på det bästa. Några minuter senare får vi klara besked om att det skett en olycka. Tio minuter senare kommer ambulans, tätt följt av polis och brandbil.

Vi blir sittande på tåget i ca en timme. Hela tiden kommer konduktörerna med den information dom har. Om dom inte har något nytt att komma med, så upprepar dom sig. (Här kan ni läsa om olyckan) Dom kommer dessutom ut i vagnen för att förklara för resenärerna att det skett en olycka och att dom inväntar vidare besked. Folk reagerar med svar som "Jaha?! Men min arbetsintervju da??" eller "Men hur ska jag hinna till Arlanda?? Står ni för detta?".. dessutom hör man flera suckar och morr om att SL aldrig kan sköta sig.

Nu vill jag dock poängtera att merparten av resenärerna såg skärrade ut och reagerade förstående. Men! Dom som reagerade på detta otroligt egoistiska sätt, hur tänker dom? Detta är alltså en man som gått till sitt jobb, och dött?! Han dog! Vi "förlorade" 1,5 timme idag. Han förlorade sitt liv. Någon sin morfar. Någon sin pappa. Men ni blev sena till ert möte? Skärp er för fan och tänk på någon annan än er själva! Vakna upp ur eran jävla bubbla!

Efter någon timme fick vi gå av tåget för att gå tillbaka till Tungelsta station. En promenad på ca 3minuter. Efter ytterligare 4-5minuter kom det en ersättningsbuss och i Väster Haninge väntade tåget mot Stockholm. När jag stod och väntade på ersättningsbussen, stod det en dam bredvid mig.. som suckade och började muttra "Jaha, då står man här igen.. visst detta var ju tråkigt, men det är alltid något med detta tåg.. blablabla.." Det enda jag hade i huvudet var att det kunde vart min far. Eller ja, inte detta. Men han jobbar som bärgare och är även han utsatt i sitt arbete. Min bror har samma yrke.

Norr om Stockholm sitter det stora skyltar, med bilder på vägarbetare. På skylten står det "Vägarbetare har också familjer -Sänk farten". Så otroligt sant, men undrar hur många som verkligen tänker på det?Snälla tänk er för. Både i trafiken och vad ni muttrar om. Visa respekt. Det är ingen "jävla vägarbetare" -Det är en pappa, en morfar, en bror.


Nu sitter jag på tåget mot Borlänge. Jag fick just veta att han avled. Det visste vi inte då, även om det såg ut så. Jag fick en sån obehaglig känsla i kroppen. Han dog med massor av människor bredvid sig. Jag var en av dom, som såg hans sista sekunder i livet. Jag finner inte ord.. bara obehagligt. Jag har hittills varit skonad från sånt. Att vara så nära någons sista tid. Jag vill verkligen skänka alla mina varmaste tankar till hans anhöriga. Hans familj, kollegor och vänner.