Sanningen.

Jag vet att du sover,

känner värmen från din hud.

Bara lukten gör mig svag.

Men jag vågar inte väcka dig nu..

Jag skulle ge dig allting du pekar på.

Men bara när du inte hör vågar jag säga så.

Min klocka har stannat.

Under dina ögonlock fladdrar drömmar förbi.

Inuti är du fjäderlätt och vit.

Och utan ett ljud, mitt hjärta i din hand.

Har jag tappat bort mitt språk?

Det har fastnat i ditt hår.

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.

Jag kan inte ens stå när du inte ser på!

Och färglös som en tår blir jag utan dina andetag.

Vad vore jag utan dina andetag?